Om RFID

Introduktion

Radio Frekvent IDentifikation (RFID) utvecklades för spårbarhet och tillträdes applikationer för mer än 30 år sedan. Liksom optisk läsning av bokstäver, streckkoder, smart cards och i vissa fall, de kommande biometriska teknologierna (läsning av hand och ansiktsgeometri, fingeravtryck, ögats iris, röstigenkänning etc.), är RFID en Automatisk Identifikation och Datafångst teknologi, kallad AIDC.

Alla AIDC teknologier tillåter identifikation och/eller samlande av data till ett datasystem utan att använda tangentbord eller pekdon. Det grundläggande målet är att eliminera felkällor och öka snabbheten i identifikationsprocessen.

RFID tar emot information i en applikation utan direkt kontakt och utan visuell kontakt med objektet, vilket är den huvudsakliga fördelen jämfört med andra AIDC teknologier.

Idag omfattar RFID teknologin också läs- och skrivmöjligheter och ”antikollision” protokoll, som tillåter att läsa en mängd nummer på identifierade objekt som befinner sig i läsfältet och som gör gällande att varje tag läses endast en gång.

Ett typiskt RFID system består av en läsare, en antenn och en transponder (eller tag), en kraftkälla och ett datorsystem. Läsaren manövrerar det kontaktlösa gränssnittet mellan sig själv och transpondern. I ett passivt RFID system finns också kraftkällan till transpondern i läsaren. Läsaren tolkar data, försörjer kommunikationsprotokollet i transpondern och skapar ett gränssnitt med datorsystemet

Transpondern

Transpondern är den verkliga databäraren, en transponder finns i aktiva och passiva utföranden.

Aktiva transpondrar har sin egen kraftkälla (ett internt batteri) som försörjer den elektroniska kretsen. Aktiva transpondrar har lång räckvidd, begränsad livslängd, är fysiskt stora, tunga och är dyra.

Passiva transpondrar försörjs via läsaren och läsarantennens magnetfält, via transponderantennen och till transponderns chip. Transpondern modulerar magnetfältet till att ta emot och att sända data tillbaka till läsaren.

En passiv transponder består av ett elektroniskt chip och en lindad eller etsad spole av koppar eller annan metall. Passiva transpondrar är lättare än aktiva, billigare, har i princip obegränsad livslängd, kortare räckvidd och fordrar ett relativt starkt magnetfält från läsaren.

Beroende på applikationen finns transpondrar tillgängliga i många olika storlekar och utföranden, skyddade i olika typer av kapslingar och till och med monterade i pappers etiketter

Läsaren

Läsaren är en kombination av en elektronisk krets och en antenn. När de inte är integrerade i samma kapsling kallas de vanligen för läsare med sin antenn. Läsaren består av en radiofrekvens modul, en kontroll och en kommunikations modul. Den anslutna antennen är det kontaktlösa gränssnittet med transpondern.

Läs och skrivavståndet kan variera från ett par millimeter till flera meter, beroende på vilken teknik som används; Aktiva eller passiva system, frekvens, dimension av antennen etc.

Beroende av applikationen finns läsare och antenner tillgängliga i en mängd utföranden och storlekar.